Busskort

Igår eftermiddag hände en till sak. Klockan var ungefär fem över fyra och min buss skulle gå tio i fem. Då tänkte jag att jag skulle kolla så att mitt busskort verkligen låg i jackfickan. Så jag gick ut i hallen och började rota i den fickan där jag alltid har det. Det låg inte där, jag kollade i andra fickan och sedan i plånboken utan någon större framgång. Då slog det mig! E har mitt busskort, E åkte hemifrån för ungefär tio minuter sedan. Panikslaget knappar jag fram henne på mobilen och ringer. Signalerna skär in i mitt öra och pulsen bankar genom hela kroppen. Hon svarar och jag frågar henne om busskortet och hon har det. Jag är grinig och sur och tvär. Som tur är visar det sig att hon är ute på Coop med morfar. Vi bestämmer oss för att gå och möta varandra. Panik! Jag slänger på mig halsduk, skor och jacka och vantar och trasslar upp mp3lurarna på vägen nedför trappan. Sådär snabbt har det nog aldrig gått för mig att ta mig bort till cykelvägen/gåstigen bortanför Scan. Där möts vi, E flinar och jag är sur men kan ändå inte låta bli att le. Glad över att allt ordnade sig. Jag får mitt busskort och vi skiljs åt. Jag skyndar hemåt, tar soppåsarna, 12 kronor och min väska, låser dörren och beger mig. Jag slänger soporna, köper två frimärken och klistrar fast dem på varsitt kuvert och går sedan bort till busstationen. Där får jag vänta i över en kvart, men det var det värt. För jag missade inte bussen i alla fall =)